[:se]Affärsmodeller som utmanar de traditionella genom delande av produkter och tjänster, så kallad kollaborativ konsumtion, har ökat stadigt de senaste åren. Böcker som The Mesh av Lisa Gansky eller What’s Mine Is Yours av Rachel Botsman, har accelererat intresset genom att beskriva de möjligheter som finns inom området ”delandets” ekonomi för framsynta företag och konsumenter. Men även de stora affärsrisker de företag som inte utforskar möjligheterna löper ,genom att konsumentgrupper eller entreprenörer på egna initiativ startar delningstjänster som de tillverkande företagen kan få svårt att påverka och konkurrera med.
Komersiella tjäster och ideella nätverk för kollaborativ konsumption omfattar idag de flesta områden och produkter där resursutnyttjandet är lågt med allt ifrån att byta personliga tjänster mot varor, lära sig att reparera cyklar (cykelkök), odla i stadsmiljö eller att låna verktyg i verktygsbibliotek med mera. Modeller för att exempelvis byta tjänster mot varor har blivit högaktuella i flera länder EU-krisens spår, där det i Grekland och Spanien i vissa fall skapats lokala valutor för att kunna jämföra värdet av tjänster mot varor. Ett exempel är i den Grekiska staden Volos [1] där en lokal valuta skapats och används parallellt med Euron.
För att följa utvecklingen inom Collaborative Consumption (CC) området är en källa www.collaborativeconsumption.com. Nedan finns en tydlig beskrivning kring
principer för CC ur ett konsumentperspektiv.
Utsnitt ur ”collaborative-economy-innovation-framework” Källa: www.collaborativeconsumption.com/2014/12/01/collaborative-economy-innovation-framework/
[1] http://greece.greekreporter.com/2012/04/14/volos-turns-to-local-currency-as-economy-struggles/[:]